Öringhugg!

Idag satsade jag fullt ut på havsöringsfiske. Ut med båten i det fina vädret. Det är ju så att öringen söker sig gärna till lite varmare vatten såhär på våren. Sydvända vikar brukar det ju vara någon grad varmare i, just nu finns det ju en del gädda där också. Fick rätt många gäddor, hade följe och tappade. Har idag ingen koll på hur många jag krokade av utan mer att de var väldigt huggvilliga där jag befann mig.

Körde först med någon kustvobbler och bytte sedan till ett tobyliknande drag i  silver med lite svart rygg. Hade först testat ett sund och någon läsida när jag drev ner mot mitt mål. Tog ett par kast ut mot kanten och plötsligt smäller det på, motthugg och ett sjukt spöböj. Någon sekund funderar jag på om det är öring, någon sekund senare vet jag svaret. Som skjuten ur en kanon kommer en sidledsrusning och upp ur vattnet rullar en silvertorped. Ner igen och upp över ytan och visar hela härligheten, silvret bara blänker i solen. Denna är fin, wow, säkert 3-4 kilo. Sen kommer tomheten som alla känner till när man tappar en kanonfisk, vare sig det är gädda, öring eller en mäktig abborre. Spöt slog tillbaka och draget kom farande, fy vilken besvikelse.

Alla som fiskar efter öring här i Blekinge vet att det är många timmar mellan huggen och därför svider det väldigt mycket. Men samtidigt gör det havsöringen till en speciell fisk. Lite mytomspunnen i o m att det är så sällan mellan huggen. Det är en otroligt vacker fisk. Behöver jag säga att jag är lite bitter?

Skulle ta en bild på leopardbotten. Tång, sten och sand, blandade djup.