Att vada eller inte vada

var den stora frågan i morse. Men då båda ungtupparna med sina styva spön inte skulle med idag bestämde jag mig snabbt för vadare på. Tog ett rejält grepp om mitt betydligt mer flexibla spö och tänkte stillsamt att själv är bäste dräng. Skepparn är iväg på fiiint uppdrag där han ska utveckla framtidens stormålvakter i nån flashig Elitserie arena. Varför Jeppe inte kunde fiska idag är mer dolt i dunkel.

Detta mötte mig på det första stället.

Väl ute på första stället låg dimman tät och vinden lyste likt solen med sin frånvaro. Efter en stunds blindkastande utan något resultat stod jag pga tidspress inför två möjligheter. Antingen lägga tjugo minuter på att gå runt hela viken eller byta plats helt. Valet föll på det sista, in med prylarna i bilen och full fart mot nästa ställe.

Det såg betydligt bättre ut på nästa ställe.

Väl framme var förutsättningarna helt annorlunda. Klarblå himmel, solen glittrade fint i vattnet och det fullkomligt luktade öring. Jag bara älskar detta stället då det har gett mig många oförglömliga minnen. I ögonvrån såg jag plötsligt en öring som vältrade sig uppe i ytan vilket fick pulsen och fiskefebern att stiga. En stund senare skenade pulsen upp till 200. I det klara vattnet kunde jag se hur en fin öring kom efter draget och göra en attack. Tyvärr ville den inte fastna utan simmade retfullt vidare. Inte lätt att lugna ner sig och få till ett vettig fiske efter detta även om jag gjorde så gott jag kunde. Något mer hände inte men det kändes ändå helt ok då vädret var helt underbart och även om öringen inte ville med upp så fick jag ändå visuell kontakt och det räcker utmärkt ibland.