Jag flyttade mig en bit för att kanske hitta lite klarare vatten men icke. Jag gick där i vatten upp till midjan och gick rakt in i något konstigt. Kom liksom inte vidare och höll på att fastna. Vattnet var så fullt av skit så jag hade max 20 cm sikt och kunde inte se vad det var. Satte ner vadarstaven och fick tag i något och drog det upp mot ytan. Upp kommen en jävla ryssja som var på rymmen. Var en bit ut från land och det var mycket sten och noll sikt. Funderade någon minut vad fan jag skulle göra, kunde ju inte låta den ligga där och fiska. Den har antagligen försvunnit från sin ägare och tryckts in mot grundare vatten, för där jag var kan en båt omöjligt komma till.
Innerst inne förstod jag ju att den kunde inte ligga kvar av olika anledningar. En var att jag fiskar här ibland och vill inte fastna i nåt nät när jag vadar men den största anledningen var att den inte ska fånga mer fisk. Jag började dra i skiten och det var mer än tungt och bökigt bland all sten. Fick gå in och lägga ifrån mig mitt spö och ge mig ut för att hitta ryssjan igen. Började dra och pumpa in den men den fastnade hela tiden i nya stenar. Fick kapa och dra upp den första delen. Svetten rann och jag halkade runt, svordomarna flög ur munnen. Upp skulle skiten! När jag väl fått upp första delen var det bara och vada ut igen för att leta upp nästa del i vattnet. När jag väl hittade den så var den bra mycket längre än jag trodde och fastnade igen. Så upp med kniven och dela på skiten. Sen var det bara att dra in det igen, fullt med sjögräs i ryssjan så det var ordentligt tungt. Ut i vattnet igen för att leta upp den sista delen. Den satt fast ordentligt så jag fick först dra den utåt för att sedan kunna bogsera upp den på land. Det skulle ju upp en bit på land också för att inte riskera att dras ut vid högvatten. Nedan på bilden finns en del av "fångsten".
När man drog i nätet så var det rätt så slitet och gick lätt sönder. Så min slutsats är att den legat i vattnet ett bra tag. När jag så fick upp sista delen av ryssjan så såg jag att det rörde sig. Då fick jag syn på en fullt frisk och levande ål. Blev helt upprymd av att kunna ge den friheten igen. Drog ut den till vattenkanten och skar upp ryssjan och släppte ut ålen. Först verkade den lite chockad men efter några sekunder så simmade den iväg. På bilden nedan så ser man ålen i ryssjan. Skar upp resten för att se om någon mer ål var fången men det var inget mer.
Efter det äventyret tog jag ett fåtal kast till men var så fysiskt slut efter konkandet att farbrors trötta kropp inte orkade fiska vidare ;-). Vadarna var fulla med vatten och läcker numera som såll. Frågan är hur länge ålstackarn varit fången, ryssjan var spröd som jag skrev innan och ålar har ju en förmåga att överleva.